Små barn uppfattar omgivningen från ett eget perspektiv, där uppmärksamheten ofta är fastlåst (centrerad) till någon dominerande eller iögonfallande aspekt hos ett objekt, t.ex. höjden på en vätskepelare i en behållare. Barnet kan inte ta hänsyn till andra aspekter, t.ex. behållarens vidd, när det skall bedöma volymen.