dissonaʹns (senlatin dissonaʹntia ’missljud’, av diʹssono ’ljuda olika’, ’inte stämma överens’), motsats till konsonans, egenskap som tillkommer samklangen av två eller flera samtidigt ljudande sinustoner. Dissonans innebär att tonerna smälter

(30 av 208 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Johan Sundberg
Källangivelse
Nationalencyklopedin, dissonans. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/dissonans