Tillsammans med John Henry Newman och John Keble grundade Pusey den högkyrkliga Oxfordrörelsen. Sedan Newman konverterat till katolicismen 1845 var Pusey högkyrklighetens sammanhållande gestalt. Under hans ledning fick rörelsen den inriktning på gudstjänstens förnyelse och (särskilt kvinnligt) ordensliv som kom att känneteckna anglikansk högkyrklighet.