Eyvind Johnson

Johnson, Eyvind, född 29 juli 1900, död 25 augusti 1976, författare, ledamot av Svenska Akademien från 1957, Nobelpristagare i litteratur 1974. Eyvind Johnson föddes i en fattig familj i Överluleå. Efter slitsamma vandringsår – skildrade i den självbiografiska romansviten Romanen om Olof (1–4, 1934–37) – då Johnson drog sig fram som timmerflottare, sågverksarbetare, biografmaskinist och dräng, kom han till Stockholm och engagerade sig politiskt som ungsocialist. År 1921 reste han till Berlin, där han tillsammans med författarkollegan Rudolf Värnlund på

(80 av 665 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Testa NE.se gratis eller Logga in

Information om artikeln

Medverkande

  • Thure Stenström

Litteraturanvisning

Eyvind Johnson-sällskapets årsbok (1994–);
S. Bäckman, Den tidlösa historien (1975);
L. Dahlberg, Tre romantiska berättelser: Studier i Eyvind Johnsons Romantisk berättelse och Tidens gång, Lars Gustafssons Poeten Brumbergs sista dagar och död och Sven Delblancs Kastrater (1999);
Bo G. Jansson, Självironi, självbespegling och självreflexion: Den metafiktiva tendensen i Eyvind Johnsons diktning (1990);
Christer Johansson, Det materialiserade ordet: Medium och mening i Eyvind Johnsons författarskap (2021)
M. Kårsnäs, Eyvind Johnson och djävulen: Människans andra jag och den politiska ondskan (1984);
Ö. Lindberger, Norrbottningen som blev europé (1986);
Ö. Lindberger, Människan i tiden (1990);
R. Mangold, Ich und der andere: Studien zu den autobiographischen Romanen Eyvind Johnsons und Harry Martinsons (1987);
P.-O. Mattsson, Eyvind Johnson: Bibliografi (2000);
M. Mazzarella, Myt och verklighet (1981);
O. Meyer, Eyvind Johnsons historiska romaner: Analyser av språksyn och världssyn i fem romaner (1976);
B. Munkhammar, Hemligskrivaren (2000);
G. Orton, Eyvind Johnson (svensk översättning 1974);
Torsten Pettersson, Att söka sanningen: En grundprincip i Eyvind Johnsons författarskap (1986);
M. Setterwall, The Unwritten Story: A Study of Meta-form in Three of Eyvind Johnson’s Novels (1981);
T. Stenström, Romantikern Eyvind Johnson (1978);
N. Schwartz, Hamlet i klasskampen: En ideologikritisk studie i Eyvind Johnsons 20-talsromaner (1979);
Mats Tormod, Till en berättelse om tröst: Eyvind Johnson omläst (2012);
J. Vulovic, Ensamhet och gemenskap i förvandling: Vägar genom Eyvind Johnsons och Rudolf Värnlunds mellankrigsromaner (2009).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Eyvind Johnson. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/eyvind-johnson