finitum est capax infiniti
finiʹtum est caʹpax infiniʹti (latin), ”det ändliga kan uppta det oändliga”, filosofisk sats formulerad av den lutherske teologen Johannes Brenz.
Den innebär att det är filosofiskt möjligt att Kristus blev människa och att han är realt närvarande i nattvarden; jämför ubikvitet. Den motsatta uppfattningen, ofta tillskriven Calvin, är finitum non [est] capax infiniti, ”det ändliga kan inte uppta det oändliga”.
Information om artikeln
Källangivelse