Uppkomst och utveckling

Från 900-talet fram till cirka 600 f.Kr. tjänade dalens sluttningar som begravningsplatser för de omgivande kullarnas bosättningar. Dessa bosättningars successiva expansion ökade behovet av ny mark. Närheten till den ofta översvämmande Tibern omöjliggjorde dock regelrätt bebyggelse, innan den sanka dalen dränerats (jämför Cloaca Maxima) och marknivån höjts och utjämnats genom påförsel av stora jord- och stenmassor. Enligt modern forskning genomfördes förmodligen dessa enorma företag på relativt kort tid, under åren kring 600