förortssvenska
förortssvenska, benämning på talspråk bland främst unga med bakgrund i mångspråkiga förortsområden. Förortssvenska är ett sätt att tala svenska som har uppstått i mångspråkiga förortsområden genom språkkontakt med såväl inlärarsvenska som många andra språk. Talspråket uppmärksammades av forskare på 1980-talet, bland annat i Rinkeby. Det kom då att kallas rinkebysvenska. Men utbredningen av den här formen av språklig variation är inte begränsad till nordvästra Stockholm, utan talspråket används i mångspråkiga förortsområden i både stor- och småstadsregioner runt om i Sverige.
(80 av 578 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Medverkande
Litteraturanvisning
Jacomine Nortier & Bente A. Svendsen (red.), Language, Youth and Identity in the 21st Century: Linguistic Practices Across Urban Spaces (2015);
Pia Quist & Bente A. Svendsen (red.), Multilingual Urban Scandinavia: New Linguistic Practices (2010);
Karin Senter, Att göra förort: Om språkliga resurser hos gymnasieungdomar med mångspråkig förortsbakgrund (2022).
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
förortssvenska.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/förortssvenska