Harmonik uppstod som en ”biprodukt” ur medeltidens kontrapunktiska tekniker och blev en medvetet vertikal uttrycksmöjlighet när tersen (treklangen) och kadensen kom i bruk under 1300-talet. Återkommande konsonanta ”pelare” (ackord/treklanger) i den linjära satsens dynamiska växelspel mellan konsonans och dissonans blev då viktiga komplement till musikens horisontella uttrycksarter.