icke-standardanalys
icke-standardanalys, område av matematiken introducerat 1960, bl.a. för att ge en konsistent framställning av integral- och differentialkalkylen med användande av de s.k. hyperreella talen, dvs. såväl oändligt stora tal som infinitesimaler.
Centralt för icke-standardanalys är transfertekniken, vilken kan betraktas som en formalisering av Leibniz princip från 1700-talets infinitesimalkalkyl, med innebörden att ”vad som får göras med de reella talen också får göras med infinitesimalerna”. Andra matematiska strukturer har på samma sätt också icke-standardmodeller kopplade till de ursprungliga objekten via transfer.
Information om artikeln
Källangivelse