jagroman
jagroman, jagberättelse, roman eller berättelse i vilken en av personerna genomgående framträder i första person, främst i syfte att ge intryck av närhet och trovärdighet.
Formen stärker berättelsens prägel av att vara autentisk, och berättarjaget är ofta handlingens huvudperson, som återger sina egna upplevelser. En särskild verkan uppnås då huvudpersonen skildras via ett mer undanskymt berättarjag, till exempel i Thomas Manns ”Doktor Faustus” (1947), eller, i en helt annan genre, i Conan Doyles Sherlock Holmes-historier.
Litteraturanvisning
Information om artikeln
Medverkande
Hans-Erik Johannesson
Källangivelse