kaniʹn (via medellågtyska av fornfr. con(n)in, av latin cuniʹculus, möjligen av iberiskt ursprung), tamkanin, tamform som härstammar från vildkanin. Vildkaniner hölls i speciella jakthägn (leporarier) av romarna redan för 2 000 år sedan. Den egentliga domesticeringen skedde dock inte förrän under medeltiden.

Tidigt observerades att det förekom djur med olika yttre egenskaper, t.ex. varierande

(54 av 373 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Reproduktion

Kaniner är kända för god fruktsamhet. Normalt får en avelshona tre kullar om året med i genomsnitt sex till åtta ungar per kull. Djur av småvuxna raser blir

(28 av 199 ord)

Utfodring

Kaniner har god foderomvandlingsförmåga tack vare tarmens mikroorganismer och på grund av

(12 av 80 ord)

Köttproduktion

Särskilda raser för kommersiell köttproduktion har utvecklats efter andra världskriget, t.ex. californian och new

(14 av 100 ord)

Sjukdomar

Den vanligaste sjukdomen hos tamkanin är koccidios. Typiskt för kanincoccidien Eimeria

(11 av 54 ord)

Historik

Domesticering av vildkaninen skedde troligen i anslutning till klostren. Bidragande orsak till domesticeringen sägs ha varit att ofödda och nyfödda

(20 av 139 ord)

Medverkande

  • Gösta Winqvist
  • Josefine Lärn-Nilsson
  • Ronnie Liljegren

Litteraturanvisning

D. Alderton, Kaniner och marsvin ( svensk översättning 1991);
E. Balle, Angoraavl og uldproduktion ( 1986);
Å. Johansson, Kaniner för alla ( 1991);
K.G. Roos, Kaniner ( 2:a upplagan 1976);
F. Schiøtte, Angorakaniner til husbehov ( 1986);
F. Wanning, En bok om dvärgkaniner ( 1981).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, kanin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/kanin