Kelvin–Helmholtz instabilitet
Kelvin–Helmholtz instabilitet [kɛl-] , (efter Lord Kelvin och Hermann von Helmholtz), fenomen som uppträder vid gränsytan mellan två vätskor eller gaser av olika densitet vilka strömmar parallellt med olika hastighet under inverkan av gravitationen.
Om den relativa rörelsen är tillräckligt stor uppstår vid gränsytan spontant växande, instabila gravitationsvågor, som vanligen bryter. Fenomenet bidrar till att producera blandning i havets skiktade inre och ger sig till känna i atmosfären genom den randiga struktur som höga moln ofta uppvisar.
Information om artikeln
Källangivelse