Kisel har ett halvfyllt valenselektronskal och intermediär elektronegativitet. Bindningarna har följaktligen starkt kovalent inslag. Kisel har oxidationstalet IV i nästan alla föreningar. Undantag är den betydelselösa, metastabila kisel(II)oxiden, SiO, och siliciderna. I det följande behandlas de viktigaste kiselföreningarna utom kiseldioxid, kiselkarbid och oxosilikater. De senare tas upp under silikater och under de enskilda silikatmineralen.

Silicider är kiselföreningar med bor eller metaller. Således skall det ovan omnämnda kiseljärnet egentligen heta järnsilicid. De framställs genom

(73 av 534 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Källangivelse
Nationalencyklopedin, Föreningar. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/kisel/föreningar