konklusiv konjunktion
koʹnklusiv konjunktion (senlat. conclusiʹvus, av concluʹdo ’dra en slutsats’, ’sluta’, ’bevisa’), samordnande konjunktion som anger att det som sägs i den följande satsen är en följd av det som sägs i den föregående satsen eller en slutsats som kan dras därav.
Svenskans konklusiva konjunktion är så: Han hade tappat nyckeln, så han kom inte in. Det lyser i fönstret, så hon är nog hemma. Underordnande konjunktion med liknande betydelse kallas konsekutiv.
Information om artikeln
Källangivelse