konsonant
konsonant (latin coʹnsonans ’enstämmig’, ’medljudande’, av coʹnsono ’ljuda tillsammans’, ’överensstämma’, ’harmoniera’; egentligen ett översättningslån från grekiskan), språkljud som står i stavelsens periferi, antingen före eller efter stavelsekärnan (vokalen), ensam eller i kombination med annan konsonant och utan att vara stavelsebildande.
Sålunda definierad innefattar konsonant även halvvokaler; i praktiken används termen oftast synonymt med kontoid. Artikulatoriskt kännetecknas en konsonant (kontoid) av att luftens passage genom talapparaten (de övre luftvägarna) på något ställe är förträngd eller avspärrad för ett ögonblick. Akustiskt innebär det att konsonanten har lägre intensitet än den angränsande vokalen,
Information om artikeln
Källangivelse