Som lantdagsman på socialdemokratins vänsterflygel (broholmsradikalerna, en riktning som bejakade utomparlamentariska medel) utsågs M. till regeringschef när de röda grep makten i södra Finland i januari 1918. Efter nederlaget i inbördeskriget flydde M. till Sovjetunionen, där han spelade en central roll inom det finska kommunistpartiet i exil.