Kärlek som religiös grundkategori
Flera religiösa traditioner uppfattar en gränsöverskridande kärlek som avgörande för mänsklighetens och individens räddning och för växt, mognad och fullkomning enligt deras ädlaste möjligheter och djupaste bestämmelse. I första hand överskrids då de gränser som omger erotisk kärlek och familje- och vänskapsrelationers olika arter av kärlek – och därjämte klass- och nationssolidariteter – i riktning mot en allmän människokärlek. I andra hand överskrids även denna, och gränserna öppnas mot det totala kosmos, eventuellt uppfattat som vilande i en yttersta, gudomlig
(80 av 568 ord)Nya Testamentet och kristen tradition
I Jesu liknelser får t.ex. fadern som med öppna armar tar emot den hemvändande ”förlorade sonen” illustrera Guds förlåtande och självutgivande kärlek (Lukasevangeliet 15:11–32) och den ”barmhärtige samariern” en medmänsklig livshållning präglad av sådan kärlek (Lukasevangeliet 10:25–37). Evangelierna innehåller också många berättelser om hur Jesus själv visar kärlek mot människor i andlig eller kroppslig nöd. Johannes och Paulus ser Jesu jordeliv och hans offerdöd på korset som det främsta uttrycket för Guds självutgivande kärlek (Johannesevangeliet 3:17, Romarbrevet 5:6–11). När
(79 av 563 ord)