ligatuʹr (senlatin ligatuʹra ’(för)band’, av liʹgo ’binda (samman)’, ’förena’), inom paleografin beteckning för sammanbindande av bokstäver i löpande skrift. I den latinska skriftens utveckling växte bruket av ligaturer fram i kursivskriften i och med att man började använda papyrus som skriftunderlag, och det

(43 av 299 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Jan-Olof Tjäder

Litteraturanvisning

J.-O. Tjäder, Die nichtliterarischen lateinischen Papyri Italiens aus der Zeit 445–700 ( 1954–82).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, ligatur. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/ligatur