loʹcus reʹgit aʹctum (latin, ’orten bestämmer (rätts)handlingen’), en inom internationell privaträtt etablerad grundsats enligt vilken det för en rättshandlings (t.ex. ett avtals eller ett testamentes) giltighet till formen (bl.a. i fråga om krav på skriftlighet eller vittnen) räcker att formkraven enligt lagen på platsen för rättshandlingens tillkomst har blivit uppfyllda.