manierism
manierism (franska maniérisme ’förkonstling’, av manière, se vidare maner), konsthistorisk term (förr med nedsättande innebörd) för stilsträvanden inom i synnerhet den italienska konsten ca 1520–1600, tidigare kallad senrenässans.
Den tidiga renässansens rumsbildning, figurkomposition och enhetliga ljusföring avlöstes av en mera orolig och splittrad stilsituation, där arvet från föregångarna utnyttjades på ett ofta mycket subjektivt sätt. Figurerna får utdragna proportioner och skildras i komplicerade rörelser, rumsligheten undertrycks till förmån för en dekorativt ytmässig verkan och ett flackande ljus bidrar
Arkitektur
Trädgårdskonst
Litteratur
Litteraturanvisning
Information om artikeln
Medverkande
Allan Ellenius
Källangivelse