manierism (franska maniérisme ’förkonstling’, av manière, se vidare maner), konsthistorisk term (förr med nedsättande innebörd) för stilsträvanden inom i synnerhet den italienska konsten ca 1520–1600, tidigare kallad senrenässans. Den

(29 av 206 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Arkitektur

Inom arkitekturen är manierismen en mer svårgripbar och diskutabel företeelse än i bildkonsten. Men några av manierismens konstnärer,

(18 av 126 ord)

Trädgårdskonst

Inom trädgårdskonsten kan två huvudsakliga formuttryck urskiljas under manierismen: dels en strävan efter fulländning av trädgården som konstnärligt motiv, dels en förkärlek för förvrängda proportioner och det groteska

(28 av 196 ord)

Litteratur

Till litteraturen har begreppet manierism, liksom barock och rokoko, överförts från konsthistorien; E.R. Curtius lanserade 1948 manierismen som benämning

(19 av 130 ord)

Medverkande

  • Allan Ellenius
  • Bernt Olsson
  • Johan Mårtelius
  • Thomas Andersson

Litteraturanvisning

W. Friedlaender, Mannerism and Anti-mannerism in Italian Painting ( 1990);
A. Hauser, Mannerism ( engelsk översättning 1965);
J.V. Mirollo, Mannerism and Renaissance Poetry ( 1984);
J. Shearman, Mannerism ( eng., 1967);
J.M. Steadman, Redefining a Period Style ( 1990).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, manierism. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/manierism