nobiles
nobiles [no:ʹ-] (lat., pluralis av noʹbilis, se vidare nobel, den högsta senatsaristokratin under den romerska republiken.
Sedan patricierna förlorat ensamrätten till de högsta statsämbetena 367 f.Kr. formerades snart en ny överklass av patricier och medlemmar av de ledande plebejiska släkterna. Till denna ”nobilitet” räknades alla som antingen själva beklätt konsulatet eller hade en förfader i rakt uppstigande led som gjort det. Jämför novus homo.
Information om artikeln
Källangivelse