Efter praktik hos fadern, I.G. Clason, drev Peder Clason egen verksamhet från början av 1920-talet. Han är främst känd som upphovsman till de svenska paviljongerna vid utställningarna i Barcelona (1929) och Bryssel (1935). De båda paviljongerna utfördes av trä i en enkel men monumental, för svenska förhållanden ovanligt expressiv form.