Ursprungligen användes uttrycket som tecken på att härskaren talade i folkets namn, senare närmast som ett konventionellt uttryck för kunglig makt: ”Vi hafve derföre beslutit, att upprätta ett Samhälle eller Akademi endast för Svenska Språket, den Vi velat helga åt de ädlaste af alla tidsfördrif: Vältaligheten och Skaldekonsten” (Gustav III