Sockenmagasinen avsågs främst vara ett prisreglerande organ och en reserv i nödtider men blev också en bankinrättning för de fattigaste bönderna. År 1734 anbefallde Kungl. Maj:t grundandet av sådana magasin, och 1863 stadgades att spannmålsfonderna fick förvandlas till penningfonder. Avkastningen från magasinen spelade under 1800-talet en viktig roll för fattigvården