talrubbningar, samlingsnamn för avvikelser i talets artikulation och störningar i talrytmen. De ska särskiljas från språkstörningar, t.ex. försenad eller avvikande språk- och talutveckling hos barn, och från afasi hos vuxna, tillstånd som också stör talet. Talrubbningar kan indelas i fyra huvudtyper.

1) Uttalsfel. Vanligast är läspning. Mer än en

(49 av 348 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Björn Fritzell

Litteraturanvisning

B. Fritzell, Foniatri för medicinare ( 2:a upplagan 1977).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, talrubbningar. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/talrubbningar