transsubstantiationsläran
transsubstantiatioʹnsläran (av medeltidslatin transsubstantiaʹtio 'förvandling av substanserna', ytterst av trans- och substantia), den romersk-katolska läran om ”förvandling av substanserna”, formulerad under tidig medeltid efter kontroverser om hur pass konkret Kristi närvaro i nattvarden ska uppfattas (som rent symbolisk eller som fysiskt reell).
Fjärde Laterankonciliet 1215 (jämför Laterankoncilier) fastslog som katolsk lära att ”Kristi kropp och blod i sanning finns i altarets sakrament under bröds och vins gestalter, sedan brödet transsubstantierats till kropp och vinet till blod genom Guds makt”. Substansen, det vill säga bröds och vins väsen och ändamål, förvandlas till Kristi kropp
Information om artikeln
Källangivelse