Mest berömd är Ruttmann för sitt klassiska, rytmisk-associativa filmmontage Berlin – die Symphonie einer Grosstadt (1927), ett försök att lyriskt beskriva storstadens väsen. Med ljudfilmen Melodie der Welt (1929) försökte han förverkliga sina föreställningar om filmen som ett allkonstverk. Under Tredje riket gjorde Ruttmann nazipropaganda i dokumentärfilmer.