bokskrift
bokskrift, typ av handskrift, använd under antiken och medeltiden främst för utskrift av böcker; inom paleografin benämning på en skrift som, i en viss motsats mot bruksskrift, ”handstil”, strävar efter regelbundenhet, fasthet i formen, klar läslighet och representation.
Beroende på syftet kunde den ena eller den andra aspekten överväga; i de kostbaraste handskrifterna, avsedda att beskådas mera än att läsas, går strävan efter representation ofta över i ornamentering. Skrivaren iakttog noga bokstävernas modell; även när grunden är skrift av minuskeltyp (små bokstäver) är ligaturer (sammanbindande av bokstäver) ovanliga.
Litteraturanvisning
Information om artikeln
Medverkande
Jan-Olof Tjäder
Källangivelse