högmedeltiden
högmedeltiden, i västeuropeisk historia gängse beteckning för tiden från ca 1000 till 1300-talets mitt, i nordisk historia ca 1200–1350.
I motsats till de föregående ”mörka århundradena” kännetecknades högmedeltiden av stark materiell och andlig växt: nyodling och förbättrade jordbruksmetoder, handelsuppsving, stadsväsen, katedralbyggen, kloster- och universitetsgrundningar. Feodalism och riddarkultur kulminerade, det kristna Västeuropa expanderade på bekostnad av de arabiska och bysantinska kulturerna (korstågen).
Information om artikeln
Källangivelse