koine
koineʹ (grekiska hē koinēʹ diaʹlektos ’det gemensamma samtalsspråket’), en form av grekiska som i hellenistisk tid började användas av alla grekisktalande och som kom att fungera som internationellt språk i Främre Orienten och medelhavsområdet.
Koinen är i huvudsak identisk med dialekten i Athen på 300-talet f.Kr. Den användes mest som skriftspråk (de nytestamentliga böckerna är skrivna på koine), och den påverkades föga av talspråkets utveckling. Jämför grekiska (Historia). – Som språkvetenskaplig term kan koine också användas om andra överregionala språkformer.
Information om artikeln
Källangivelse