Ledare var John Keble, John Henry Newman och Edward B. Pusey. Rörelsen anknöt till äldre högkyrklighet och betonade den anglikanska kyrkans katolicitet och självständighet i förhållande till staten, motiverad av biskoparnas apostoliska succession. Oxfordrörelsen såg den anglikanska kyrkan som en medelväg, en via media, mellan den romersk-katolska kyrkan och protestantismen