epos
eʹpos (latin, av grekiska eʹpos 'ord', i pluralis (eʹpē) använt om episka dikter), den viktigaste kategorin i bunden form inom den äldre berättarkonsten, företrädd på flertalet håll där ett litteraturspråk utvecklats.
Kännetecknande för eposet – utom den versifierade högstilen – är att handlingen tilldrar sig i en förgången tid, på vördnadsvärd distans från lyssnarnas/läsarnas samtid. Eposets gestalter är större, starkare och tapprare än sena tiders, deras företag har mäktigare dimensioner. I centrum står en hjälte eller en krets av hjältar, vilkas
Litteraturanvisning
Information om artikeln
Medverkande
Staffan Björck
Källangivelse