Lebesgue-integralen
Med tiden visade det sig att Riemanns integralbegrepp hade vissa svagheter. Flera viktiga satser krävde långa invecklade bevis och till synes onödiga tilläggsförutsättningar. I sin doktorsavhandling från 1902 presenterade Henri Lebesgue en generalisering av Riemann-integralen som i ett slag eliminerade de flesta svårigheterna. Lebesgue betraktade först problemet att definiera arean
Information om artikeln
Medverkande
Karl G. Andersson
Källangivelse