niob [-o:ʹb] (efter Niobe), metalliskt grundämne i periodiska systemets grupp 5, besläktat

(12 av 30 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Förekomst och framställning

Niob, vanligare än bly men sällsyntare än koppar, förekommer i jordskorpan endast som kemiska föreningar och ofta tillsammans med tantal. Medelhalten är ca 20 g/ton. De viktigaste mineralen är pyroklor och columbit, det senare ofta benämnt niobit eller tantalit beroende på vilken metall

(43 av 307 ord)

Egenskaper och användning

Niob finns i naturen som den stabila isotopen 93Nb. Metallen är stålgrå, har hög smält- och kokpunkt och dess ledningsförmåga för elektricitet och värme är ca 7,5 gånger sämre än koppars. Den är supraledande vid temperaturer under 9,15 K.

(39 av 275 ord)

Föreningar

Niob bildar kemiska föreningar med oxidationstal mellan −1 och +5. De har praktisk betydelse huvudsakligen som mellanprodukter vid niobframställning. De femvärda föreningarna är stabilast

(24 av 171 ord)

Historik

Niob upptäcktes 1801 av den brittiske fabrikören och kemisten Charles Hatchett (1765–1847)

(12 av 83 ord)

Medverkande

  • Lars Ivar Elding

Litteraturanvisning

”Niobium and niobium compounds”, Ullmann’s Encyclopedia of Industrial Chemistry A17 (5:e upplagan 1990).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, niob. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/niob