Hos Aleksej Remizov blandas Gogols groteska humor, Leskovs folklighet och Dostojevskijs livsproblematik. Hans sökande i gamla texter och i folkspråk efter ett ”äkta” ryskt språk resulterade bland annat i Solens gång (1907, ej i svensk översättning), som blev mönsterskapande för många 1920-talsförfattare. Remizov emigrerade 1921 och dog i Paris.