birk
birk (forndanska biærk, berck, birk, byrck), under nordisk medeltid benämning på ett avskilt område, särskilt en stad eller en handelsplats, med egen rättsordning, bjärköarätt.
I Danmark kom birk att användas som beteckning även för andra områden än städer och handelsplatser vilka var undantagna från häradena och landets ordinarie jurisdiktion. Det fanns där kungliga, kyrkliga och adliga birk med egen domsrätt och egna birketing.
Litteraturanvisning
Information om artikeln
Källangivelse