Galjoʹrkins metod (efter den ryske ingenjören och matematikern Boris Grigorjevitj Galjorkin, 1871–1945), metod inom tillämpad matematik som innebär att man löser ett matematiskt variationsproblem i ett delrum av funktioner (t.ex. styckvisa polynom) på så sätt att residualen görs ortogonal mot delrummet.