hemoglobiʹn (nylatin haemoglobiʹnum, av hemo-, se hem-, och globin), Hb, ett syrebindande protein som finns i hög halt i de röda blodkropparna (erytrocyterna) och ger blodet dess röda färg. Hemoglobinet har förmåga att ta upp och binda syre och att avge det; man talar om oxihemoglobin, dvs. syrsatt hemoglobin och deoxihemoglobin, reducerat hemoglobin, hemoglobin utan syre. Människans hemoglobin

(58 av 413 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Hemoglobinets funktion

image/jpeg

hemoglobin. Syredissociationskurva för normalhemoglobin och fosterhemoglobin. Fosterhemoglobin har större affinitet till syre.

En funktionell samverkan mellan polypeptidkedjorna är underlaget till hemoglobinets S-formiga dissociationskurva, som anger relationen mellan syretryck och syremättnad (se bilden ovan). Att relationen inte är linjär beror på att bindningen av syre till den första hemgruppen förstärker syrebindningen till övriga hemgrupper i hemoglobinmolekylen, s.k. hem–hem-interaktion. Kurvans S-form innebär att små

(64 av 457 ord)

Hemoglobinbestämning, Hb-värde

Koncentrationen av hemoglobin i blodet uppgår normalt till 132–163 g/l hos män och 116–148 g/l hos kvinnor. Nyfödda barn har betydligt högre hemoglobinhalter med 150–249 g/l den första levnadsdagen och

(30 av 211 ord)

Medverkande

  • Jan-Olof Jeppsson

Litteraturanvisning

G. Gahrton & B. Lundh (utgivare), Blodsjukdomar (3:e upplagan 1997).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, hemoglobin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/hemoglobin