Senbarockens och rokokons kanna var päronformad, den gustavianska tidens cylindrisk; under sengustaviansk tid uppträdde dessutom kannor i urnform, en typ som jämsides med tunnformigt rundade kannor förekom även under empiren. Under 1800-talets andra hälft följde formerna tidens snabbt växlande stilideal för att under 1900-talet ytterligare differentieras.