Kelvin–Helmholtz-kontraktion
Kelvin–Helmholtz-kontraktion [kɛl-] (efter William Thomson Kelvin och Hermann von Helmholtz), det skeende som uppträder när den inneboende gravitationen drar samman en gasmassa, t.ex. en blivande stjärna, på sådant sätt att gasens tryck motverkar gravitationen så att processen sker långsamt och i nära jämvikt.
Gasen strålar ut frigjord gravitationell energi samtidigt som dess inre hettas upp. Kontraktionen upphör när temperaturen blivit så hög att effektivt energiproducerande kärnreaktioner kommit igång i gasmassans centrum. För solens del uppskattas att detta inträffade efter åtskilliga tiotals miljoner år. För tyngre stjärnor är denna Kelvin–Helmholtz-tidsskala betydligt kortare.
Information om artikeln
Källangivelse