Klüver–Bucys syndrom
Klüver–Bucys syndrom [kly:vərbu:ʹsis] (efter de amerikanska neurologerna Heinrich Klüver, 1897–1979, och Paul Clancy Bucy, 1904–92), sjuklig form av beteende, ursprungligen beskrivet hos rhesusapor efter avlägsnande av båda temporalloberna.
Detta ger extrem tamhet, avsaknad av fruktan och ilska samt ökning av oral och sexuell aktivitet.
Information om artikeln
Källangivelse