musikpsykologi, studiet av upplevelser och beteenden i samband med musik. Frågor om musikens uttryck och inverkan på människan har diskuterats sedan antiken (se t.ex. affektlära och etoslära). I sin nuvarande form började musikpsykologin växa fram mot slutet av 1800-talet i samband med psykologins utveckling till en självständig vetenskap, varefter den påverkats av teoribildningar inom psykologin.

(55 av 387 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Alf Gabrielsson

Litteraturanvisning

W.J. Dowling & D.L. Harwood, Music Cognition ( 1986);
Harald Jørgensen, Musikkopplevelsens psykologi ( 1989);
J.A. Sloboda, The Musical Mind ( 1985).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, musikpsykologi. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/musikpsykologi