neoklassicism
neʹoklassicism, nyklassicism, stilriktning inom musiken, med tyngdpunkt i mellankrigsåren, vilken delvis uppstod som en reaktion mot senromantik och expressionism.
Riktningen sökte sig tillbaka till wienklassicism och barock (neobarock räknas oftast som en underavdelning till neoklassicism) i en strävan efter klarhet och balans med tydlig, oftast utvidgad tonalitet, motorisk rytmik och överblickbar form. Det senare innebar oftast att man utnyttjade någon av 1700-talets mer beprövade former, t.ex. variationsform,
Information om artikeln
Medverkande
Tore Eriksson
Källangivelse