optimater
optimaʹter (latin oʹptimas, genitiv optimaʹtis, ’aristokrat’, av oʹptimus ’bäst’), ursprungligen den antika romerska nobilitetens (se nobiles) benämning på sig själv.
Under senrepubliken kom uttrycket att användas om en politisk åsiktsriktning (inget parti i modern mening) som värnade om den konservativa senatsaristokratins ideal. I motsats härtill stod popularer.
Information om artikeln
Källangivelse