Det är känt genom namn i klassiska och medeltida källor, ortnamn och ett drygt tjugotal inskrifter från 700- och 800-talen, oftast skrivna med ogam-alfabetet. Inskriptionerna, som man aldrig har lyckats tyda, visar att piktiskan inte var ett keltiskt språk (troligen inte ens ett indoeuropeiskt), även om det har keltiska inslag.