sakristia [saʹk-] (medeltidslat. sacriʹstia, av sacriʹsta ’kyrkotjänare’, ’klockare’, av latin saʹcer ’helig’, ’helgad’), i en kyrka utrymme för prästens omklädning samt för förvaring av skrudar och kärl, oftast i anslutning till altare och predikstol.