Upphovsman var den tyske läkaren Wilhelm Schüssler (1821–98). Han ansåg att i kroppen naturligt förekommande salter fick kraft att läka sjukdom om de behandlades med utspädning enligt de homeopatiska tankarna om s.k. potensering. Behandlingen bygger också på föreställningen att alla sjukdomar uppstår genom brist på ett visst livsnödvändigt mineral.