Vilhelm II var begåvad, men han var också självupptagen och obalanserad och saknade djupare kunskaper, människokännedom och säkert omdöme. Därför blev han aldrig den ledargestalt han gärna ville vara. I opposition mot sina liberala föräldrar beundrade han rikskanslern Otto von Bismarck, men som kejsare kom han i konflikt med denne och tvingade