Alexander I:s regeringstid kännetecknades först av liberal reformiver, därefter av en stark vilja att slå vakt om det bestående. Denna förvandling kan ses dels mot bakgrund av förändrade yttre omständigheter, dels som ett resultat av motstridiga impulser under ungdomsåren: det tidiga inflytandet från farmodern Katarina II och den schweiziske upplysningsmannen Frédéric César de La Harpe utgjorde en skarp